Lärjungaskapets kostnad
John F. MacArtur, Jr http://www.kts.just.nu
Maria skickade mej den starka och informerande text,jag ber er att läsa den .
Här ska vi nu beröra Jesu kallelse till lärjungaskap mera ingående. Låt mig tydligt säga att Jesu kallelse till att försaka sig själv och att följa honom, var en kallelse till frälsning och inte ett erbjudande om ”ett liv på högre nivå” eller ett andra steg i tron, som följde efter frälsningen. Dagens undervisning som skiljer mellan lärjungaskap och frälsning har sitt ursprung i tankar som är främmande för bibeln.
Varje kristen är en lärjunge. Faktum är att Herrens storslagna missionsbefallning var att gå ut i hela världen och ”göra alla folk till lärjungar….lärande dem att hålla allt vad jag har befallt eder” (Matt 28:19-20). Detta innebär att församlingens uppgift och förkunnelsens mål är att göra lärjungar. Lärjungar är människor som tror, de vilkas tro motiverar dem att lyda allt allt det som Jesus befallde. Ordet lärjunge används konsekvent som en synonym för troende genom hela Apostlagärningarna (6:1-2, 7; 11:26, 14:20, 22; 15:10). Varje skillnad mellan de två orden är helt konstlad. Ändå har uppriktiga och välmenande människor fört fram en teologi som innebär att det-är-lätt-att-bli-frälst-det-är-bara-att-tro (easybelievism) och som avfärdar Jesu hårda krav.
När Jesus kallade lärjungar, undervisade han dem noggrant om vad det kostade att följa honom. Halvhjärtade människor som inte var villiga att överlåta sig, lät sig inte påverkas. Alltså avvisade han var och en som var ovillig att betala priset – som den rike unge mannen. Han uppmanade alla som funderade på att bli lärjungar att noga beräkna kostnaden. ”Ty om någon bland eder vill bygga ett torn, sätter han sig icke då först ned och beräknar kostnaden och ser till, om han äger, vad som behöves för att bygga det färdigt? Eljest, om han lade grunden, men icke förmådde fullborda verket, skulle ju alla som fingo se det begynna att begabba honom och säga: ’Den mannen begynte bygga, men förmådde icke fullborda sitt verk’”(Luk 14:28-30).
Om dessa versar har John Stott skarpsinnigt skrivit:
”Det kristna landskapet är täckt med ruinerna av de övergivna, halvbyggda torn – ruinerna av dem som började bygga och inte kunde fullborda. För tusentals människor struntar fortfarande i Kristi varning och börjar följa honom, utan att först stanna upp och tänka på kostnaden för att göra det. Resultatet är den stora skandalen inom kristenheten idag, s.k. ”namnkristendom”. I länder till vilka den kristna kulturen har spridit sig, har massor av människor täckt över sig själva med ett ganska bra, men tunt lager av kristendomsfernissa. De har tillåtit sig själva att bli lite involverade, tillräckligt för att vara respektabla, men inte tillräckligt för att bli illa till mods. Deras religion är en stor, mjuk kudde. Den skyddar dem från de hårda besvärligheterna i livet, medan de ändrar på dess betydelse och form för att passa deras bekvämlighet. Inte undra på att cynikerna talar om hycklare i kyrkan och avvisar religion som verklighetsflykt”.
En kristen är inte någon som bara köper en ”brandförsäkring”, som ”tar emot Kristus” bara för undkomma helvetet. Som vi har sett upprepade gånger, uttrycker sig sanna troendes tro i underkastelse och lydnad. Kristna föjer Kristus. De är obestridligt överlåtna till Kristus som Herre och Frälsare. De har en längtan att vara Gud till behag. De är ödmjuka, saktmodiga lärjungar (mathétés i den grekiska texten). När de faller, söker de förlåtelse och går vidare. Det är deras anda och deras inriktning.
Kallelsen till kristet lärjungaskap kräver uttryckligen just det slaget av total hängivenhet. Det är full överlåtelse, utan något som man undantar medvetet eller med flit. Ingen kan komma till Kristus på några andra villkor. De som tror att man bara kan bejaka en förteckning över fakta om evangeliet och fortsätta att leva som man själv vill, bör pröva sig själva för att se om de verkligen är i tron (2 Kor 13:5).
I Matt 10:32-39 utmanade Jesus sina lärjungar och sa:
”Därför, var och en som bekänner mig inför människorna, honom skall ock jag kännas vid inför min Fader, som är i himmelen. Men den som förnekar mig inför människorna, honom skall ock jag förneka inför min Fader, som är i himmelen….
”Den som älskar fader eller moder mer än mig, han är mig icke värdig, och den som älskar son eller dotter mer än mig, han är mig icke värdig; och den som icke tager sitt kors på sig och efterföljer mig, han är mig icke värdig. Den som finner sitt liv, han skall mista det, och den som mister sitt liv för min skull, han skall finna det”.
Vår Herre har inte givit något mer definitivt uttalande om lärjungaskap än detta. Här uttrycker han på tydligast möjliga sätt vad kostnaden för lärjungaskap innebär. Orden är riktade till de tolv särskilt (Matt 10:5), men de är principer i lärjungaskap, som är tillämpliga på oss alla. Vers 24 lyder: ”Lärjungen är icke förmer än sin mästare”. ”En lärjunge” betyder här varje lärjunge, och orden som följer tills slutet av kapitlet, tillämpas på lärjungaskap i allmänhet.
De som uppfattar lärjungar som en särskild klass mer hängivna troende, kommer att påpeka att de tolv – eller åtminstone elva av dem – redan var på Kristus troende och behövde alltså inte vägledning om vad det innebär att komma till Kristus med frälsande tro. Det är sant att de flesta av lärjungarna otvivelaktigt redan var pånyttfödda, men detta vederlägger inte betydelsen av dessa ord för dem. Faktum är att dessa män redan kallades lärjungar också (10:1). Detta var inte en inbjudan till en högre form av relation, utan en påminnelse om det som redan hade grundlagts när de trodde. Vår Herre fortsatte med att undervisa dem om innebörden i tron och frälsningen, och påminde dem ständigt om den överlåtelse som de hade gjort, när de valde att följa honom.
Dessa ord kan tillämpas på dig och mig också. Lukas 14:25-35 innehåller liknande ord – i ännu starkare uttryck – som Jesus uttalade inte bara till de tolv, utan till människoskarorna som kom för att höra honom.
Matteus 10:2 hänvisar till de tolv som ”apostlar”. Det betyder ”utsända”. När deras grundläggande förberedelser hade fullbordats, sände Jesus ut dem för att predika. I detta uppdrag som han gav dem när de skildes åt, använder han emellertid ordet lärjunge, inte apostel. Hans ord kan tillämpas på varje lärjunge, och vara verksamma som en vägvisare för varje potentiell efterföjare till Jesus.
Att bekänna Kristus inför andra
Versarna 32-33 påminner om den fruktansvärda domsscenen i Matteus 7:21:23: ”Därför, var och en som bekänner mig inför människorna, honom skall ock jag kännas vid inför min Fader, som är i himmelen. Men den som förnekar mig inför människorna, honom skall och jag förneka inför min Fader, som är i himmelen”. Innebär detta att bekännelse inför andra är ett villkor för att bli en sann kristen? Nej, men det innebär att ett kännetecken på varje äkta kristen, är att han eller hon kommer att bekänna tron på Kristus utan förbehåll. Paulus skrev: ”Ty jag blyges icke för evangelium; ty det är en Guds kraft till frälsning för var och en som tror” (Rom 1:16).
Det verkliga lärjungaskapets väsen är en överlåtelse till att bli lik Jesus Kristus. Det innebär både att handla som han gjorde och att vara villig att utstå samma behandling. Det innebär att möta en värld som är fientlig mot honom och att göra det oförskräckt. Det innebär att bekänna inför andra att Jesus är Herre och lita fullt på att han också kommer att tala å dina vägnar inför Fadern.
”Att bekänna” betyder att bejaka, erkänna, att hålla med om. Det är ett uttalande om igenkännande, tro, förtroende och tillit. Man kan bekänna Kristus med munnen, som Romarbrevet 10:9 säger, och också bekänna honom genom att uppföra sig rättfärdigt, som Titus 1:16 innebär. Vi ska bekänna Kristus ”inför människor”. Detta betonar den offentliga innebörden av bekännelsen, och dess betydelse kan inte undgås. I Romarbrevet 10:10 läser vi: ”Ty genom hjärtats tro bliver man rättfärdig, och genom munnens bekännelse bliver man frälst”. Om hjärtat verkligen tror, kommer munnen att vara angelägen att bekänna. Bekännelsen är inte bara ett mänskligt verk, den är ingiven och får sin kraft av Gud, den följer efter det att man tror men inte skild från den handlingen. Återigen, bekännelsen är ett kännetecken på sann tro, den är inte ett ytterligare villkor för frälsning.
Första Johannes brev 4:15 lyder: ”Den som bekänner, att Jesus är Guds Son, i honom förbliver Gud, och han själv förbliver i Gud”. Vilket är kännetecknet på sanna kristna? De bekänner Jesus som Guds Son.
Detta innebär inte att en lärjunge alltid kommer att stå upp för Herren. Petrus förnekade Herren tre gånger i den natt han blev förrådd. Sedan har vi Timoteus, kanske den bästa av Paulus lärjungar, pastor i församlingen i Efesus. Denne hängivne unge man, med sådana gåvor för att vara herde, var en förebild för lärjungaskap. Men han kan ha upplevt tillfälligt andligt missmod i sin tjänst, eller också var han kanske känslig för fruktan. Paulus var tvungen att skriva till honom: ” Blygs därför icke för vittnesbördet om vår Herre” (2 Tim 1:8).
En tidpunkt av misslyckande upphäver inte en lärjunges trovärdighet. Vi har alla misslyckats med att bekänna Kristus inför andra oftare än vad vi vill erkänna. Men om vi är sanna lärjungar, kommer vi inte att avsiktligt och beräknande att hålla vår tro gömd från alla hela tiden. Även Josef från Arimatea, som aposteln Paulus kallade en ”hemlig lärjunge”, hade frimodigheten att gå till landshövdingen Pilatus efter korsfästelsen och be om Jesu kropp (Joh 19:38).
Kristus säger att han kommer att kännas vid oss inför Fadern, som är i himmelen (Matt 10:32). Vad menar han? Kristus kommer på domens dag att säga: ”Denne tillhör mig”. Han kommer att bekräfta sin trofasthet mot dem som har bekräftat sin trofasthet mot honom. Den andra sidan av saken finns också uttalad: ”Men den som förnekar mig inför människorna, honom skall ock jag förneka inför min Fader, som är i himmelen” (v 33). Detta uttrycks inte i första hand om de som öppet avvisar – människor som skulle uppenbart förneka Kristus, inte vilja ha något med honom att göra, som föraktar honom, talar mot honom eller hädar hans namn. Sanningen är helt klart tillämpbar på sådana människor, men vår Herre talar specifikt om falska lärjungar, människor som påstår sig vara kristna, men som inte är det.
När de sätts på prov förnekar falska lärjungar konsekvent Herren, antingen genom sin tystnad, genom sina gärningar eller genom sina ord. Faktum är att föreställningen här omfattar alla dessa saker. Den visar på någon vars hela liv är ett förnekande av Kristus. Han kan påstå att han tror, men allt i hans levnadssätt utsöndrar förnekelse (jmfr Titus 1:16). Kyrkorna är fyllda med sådana människor, som ger sig ut för att vara lärjungar, men förnekar Herren på vissa störande sätt. Kristus kommer att förneka dem inför Fadern (v 33).
Matteus 25:31-46 redogör för det som kommer att hända i domen. Detta avsnitt beskriver uttryckligen skiljandet av fåren från getterna vid slutet av vedermödan, vid domen av nationerna (v 32). Men denna princip är tillämplig på enskilda människor i varje skede av Guds dom. Här ställer Herren fåren (de som har bekänt honom) på hans högra sida, och getterna (de som har förnekat honom) på hans vänstra (v 33), och för in fåren i riket. Dessa är de rättfärdiga människor som har bekänt honom. Hur vet vi det? Han säger: ”Ty jag var hungrig, och I gåven mig att äta; jag var törstig, och I gåven mig att dricka; jag var husvill, och I gåven mig härbärge, naken, och I kädden mig; jag var sjuk, och I besökten mig; jag var i fängelse, och I kommen till mig” (versarna 35-36). Vi ser ännu en gång, att deras livsmönster uppenbarar verkligheten i deras påstående att de känner Kristus. De som underlåter att leva på ett sätt som stämmer överens med tron på Kristus, blir sända till evig dom (v 46).
Att ordna prioriteringarna
Ett andra kännemärke på en sann lärjunge är att han älskar Kristus mer än sin egen familj (Matt 10:34-37). Särskilt vers 37 är mycket stark: ”Den som älskar fader eller moder mer än mig, han är mig icke värdig, och den som älskar son eller dotter mer än mig, han är mig icke värdig”.
Om du tycker att detta är kraftiga ord, se på parallellstället i Lukas 14:26: ”Om någon kommer till mig och han därvid ej hatar sin fader och moder och sin hustru och sina barn och sina bröder och sina systrar, därtill ock sitt eget liv, så kan han icke vara min lärjunge”.
Måste vi för att vara lärjungar bokstavligen hata våra familjer? Det är uppenbart att detta inte kräver hat i någon form, som skulle bryta mot Guds tydlig bud, som t.ex. ”Hedra din fader och din moder” (2 Mos 20:12) och ”I män, älsken edra hustrur” (Ef 5:25). Nyckeln till detta bibelstället är uttrycket ”därtill ock sitt eget liv” (Luk 14:26). Herren säger att vi måste vara obetingat trogna mot honom, t.o.m. mer än mot våra familjer – och särskilt mer än mot oss själva. Bibeln lär att vi ska försaka oss själva (Matt 16:24), se oss själva som döda (Rom 6:11), avlägga den gamla människan (Ef 4:22) – att behandla den själviska sidan av våra varelser med största ringaktning (jmfr 1 Kor 9:27). Det är samma inställning som vi ska ha mot våra jordiska tillgångar och även mot våra familjer.
Varför är detta uttryckssättet så skarpt? Varför använder Kristus så stötande formuleringar? Därför att han är lika angelägen om att driva bort dem som inte har anslutit sig, som han är att dra sanna lärjungar till sig själv. Han vill inte att halvhjärtade människor ska bli lurade till att tro att de är i riket. Om han inte har fått inta första platsen, har han inte fått inta sin rätta plats.
Att ta upp korset
De som inte är villiga att mista sina liv för Kristus, är inte honom inte värdig (Matt 10.38). De kan inte vara hans lärjungar (Luk 14:27). Dessa uttalanden kan inte passas ihop med de lättvindiga ansatser till omvändelse som är populära i vår generation. Jesus ber inte människor om att bli en pluseffekt i deras omständigheter i livet. Han vill ha lärjungar som är villiga att försaka allt . Han frågar efter fullständig självförnekelse – t.o.m. villighet att dö för hans skull om det är nödvändigt.
När Matteus 10:38 säger: ”Den som inte tager sitt kors på sig och efterföljer mig, han är mig icke värdig”, innebär det inte att bära ”korset” i en svår situation, en kronisk sjukdom, eller en gnatande make/maka. Jag har hört fromma predikningar, som förandligar korset till att innebära allting från en vresig svärmor till ett droppande tak på en Cheva från 57! Men det är inte vad ordet kors innebar för Jesu åhörare under det första århundradet. Det ledde inte deras tankar till långvariga svårigheter eller mödosamma bördor. Det väckte inte ens tankar på Golgata – Herren hade ännu inte vandrat mot korset, och de förstod inte att han skulle göra det.
När Jesus sa ”ta sitt kors på sig” till dem, tänkte de på ett grymt redskap för tortyr och död. De tänkte på att dö på det mest kvalfyllda sätt som människan kände till. De tänkte på dömda förbrytare som hängde på kors vid vägkanten. Utan tvekan hade de sett män bli avrättade på detta sätt.
Jesu åhörare förstod att han kallade dem till att dö för honom. De visste att han bad dem om det yttersta offret, att överlämna sig sig till honom som Herre på alla sätt.
Jesus tillägger en sista paradoxal tanke angående innebörden av lärjungaskap: ”Den som finner sitt liv, han skall mista det, och den som mister sitt liv för min skull, han skall finna det” (Matt 10:39). ”Den som finner sitt liv” tycks syfta på en person som har skyddat sin fysiska säkerhet genom att förneka Kristus under påtyckningar eller någon som håller fast vid sitt liv, hellre än att ta sitt kors på sig. Eftersom han är mest angelägen om att skydda sitt fysiska liv, förlorar den personen sin eviga själ. Omvänt, den som är villig att mista sitt liv för Kristi skull, kommer att få ta emot evigt liv.
Bibeln undervisar inte om frälsning genom martyrskap. Herren rådde inte sina lärjungar att försöka bli dödade för honom. Återigen, han syftade på ett föredöme, en inriktning. Han sa helt enkelt att äkta kristna inte ryggar tillbaka, även om de möter döden. För att uttrycka det på ett annat sätt: När de ställs inför ett avgörande mellan att tjäna jaget och att tjäna Herren, är den sanne lärjungen den som väljer att tjäna Herren, även om han får betala ett högt personligt pris.
Återigen, denna undervisning är inte absolut i den betydelsen att den inte tillåter tillfälliga misslyckanden som Petrus. Men även Petrus visade till sist sig vara en sann lärjunge, eller hur? Tiden kom när han frivilligt gav sitt liv för Jesu skull.
Lukas 9:23 återger liknande ord från Jesus: ”Om någon vill efterfölja mig, så försake han sig själv och tage sitt kors på sig var dag; så följe han mig”. Lägg märke till tillägget av två ord: ”var dag”. Lärjungens liv framkallar förföljelse och måste därför vara ett liv med daglig självförnekelse. Paulus skrev till korintierna: ”Ty – så sant jag i Kristus Jesus, vår Herre, kan berömma mig av eder, mina bröder – jag lider döden dag efter dag” (1 Kor 15:31).
Tanken på daglig självförnekelse är inte ett hån mot nutidens hypotes att tron på Jesus är ett tillfälligt beslut. En sann lärjunge är någon som anmäler sig på livstid. Idén på dekalen ”pröva Jesus” är en mentalitet som är främmande för sant lärjungaskap – tron är inte ett experiment, utan en överlåtelse för hela livet. Den innebär att ta sitt kors på sig dagligen, att ge allt för Kristus varje dag. Den innebär inga förbehåll, ingen osäkerhet, ingen tvekan (Lukas 9:59-61). Den innebär att inget medvetet undanhålls, att ingenting avsiktligt skyddas mot hans herravälde, att ingenting motsträvigt hindrar hans kontroll. Den kräver ett smärtsamt skiljande från band med världen, när man stänger flyktdörrarna och gör sig av med varje slags säkerhet att falla tillbaka på om man skulle misslyckas. Äkta troende vet att de går framåt med Kristus till döden. Efter att ha satt sin hand till plogen, ser de inte tillbaka (Luk 9:62).
Så måste det vara för alla som vill följa Jesus Kristus. Det är detta som sant lärjungaskap innebär.
John F. MacArtur, Jr http://www.kts.just.nu
Casting Crowns - Until the Whole World Hears
Maria - Jesus Lever
*Längtan att lära känna Gud*
Året var 1989 och jag var lite över 30 år, jag var gift, mina barn var små och livet rullade på så som det brukar göra. Just denna dagen ringde en väninna till mig, och talade om för mig att hon fått en tro på Gud sedan en tid.
Jag blev undrande och lite sur, och förstod inte alls vad hon menade. Skulle jag nu förlora min bästa vän? Jag tyckte detta samtal var pest och jag sade nog en del sårande ord till henne.
Vi hade känt varandra sedan 8-årsåldern, så vi var ganska tighta i vår kommunikation. Vi avslutade telefonsamtalet och jag gick undrande runt i huset. Men så slog det mig: Detta var vad jag behövde! Jag skulle vilja veta vem Gud är!
Omedelbart tog jag och ringde upp denna vännen och jag sade: Lär mig mer. Hur blir man frälst, jag vill veta mer! Hon hade i sin förtvivlan, över att jag inget förstod i vårt förra samtal, slängt sig ner på knä och bett Gud om att han skulle gå till mig och förklara att detta som hänt var rätt, och att jag skulle få en längtan efter att lära känna honom. Detta var ju ett klart bönesvar till henne, jag ringde ju upp igen.
*Innnerlig kontakt med Skaparen*
Det är många år sedan detta hände, men för mig som om det hänt igår. Idag lever jag med en nära innnerlig kontakt med himmelens och jordens skapare.
Jag är en brinnande kristen som vill arbeta för Gud resten av livet. Måtte väckelsen över land och stad och hela världen komma, jag skall göra vad jag kan för att sätta fart på den.
Jag är med i den bästa arbetsförmedlingen som finns: Guds arbetsförmedling. För vet du: Där är man aldrig arbetslös, och man jobbar med iver och tillfredsställelse var dag. Inget jobb är för trist och enahanda, utan spännande och fartfyllt och alldeles underbart. Detta är: Det spännande livet med Gud! Upptäck det, Du också!
* * * * *
“Jag ska ge dig ett nytt liv.”
År 1995 fick jag uppleva flera s k märkliga saker, som inte alls är märkliga egentligen, utan bara Guds nåd, därför skriver jag ett vittnesbörd här. Det var kaos i mitt personliga liv, och jag såg ingen utväg på något sätt att få leva annorlunda.
När jag satt denna eftermiddag i mitt vardagsrum och grät bittra och förtvivlade tårar och bad Gud om hjälp till en förändring hörde jag plötsligt en stark röst tala, den sade: “Jag skall ge dig ett nytt liv."
Vad svarar man på sådant? Hade jag blivit tokig som plötsligt hörde röster, eller var detta möjligen från Gud, tänkte jag i mitt förvirrade tillstånd.
Jag hörde rösten, klar och tydlig igen, säga: “Jag ska ge dig ett nytt liv.” Det enda jag svarade var: “Va, vad är detta? vem är du?”
*Gud kom med tröst och framtidstro*
Alldeles strax begrep jag att jag var med om något övernaturligt. Skrattet började bubbla inom mig, kroppen var som gele´och allt var så underbart fantastiskt konstigt. Det var absolut från Gud! Jag bara visste att jag visste det.
Denna dagen var början på en radikal förändring, som inte skedde med en gång utan sakta men säkert. Gud hade i sin omsorg och i sin kärlek till mig kommit med tröst och framtidstro. Dessa, hans ord, gjorde att jag överlevde flera års tråkigheter och vånda på olika plan.
Med detta vittnesbörd och i vetskap om vad som sedan hände, kan jag bara säga dig att Gud existerar och hans hjälp finns ständigt att tillgå, för den som tror och vill ha hans hjälp och kärlek. Jag har varit med om flera under i mitt liv och det minsta jag kan göra är att berätta, för att människor skall förstå att det finns en Gud, inte bara “något” där ovan oss.
* * * * *
*Genom eld och vatten*
Åren 1995-1997 var mycket svåra. Att jag klarade av dem var bara Guds förtjänst. Jag har tidigare skrivit om hur jag blev frälst och sedan om hur Gud talade om att jag hade ett nytt liv att vänta.
Tror du det nya livet kom som ett brev på posten?
Nej, det tog ytterligare år innan det blev verklighet. Efter att jag förstått att jag skulle få vara med om att bygga upp något nytt, brakade det samman igen.
MEN: Denna gången kom Gud med ett varningens ord. Jag kom körandes från jobbet och var inte glad åt att komma hem den eftermiddagen. I en backe där jag kört så många gånger kom det som en blixt från en klar himmel, ett tilltal, ord från Gud: “Du skall gå genom eld och vatten.” Jag sade bara: “Vad?” Vad hörde jag?
“Du skall gå genom eld och vatten.”
Jag fattade absolut ingenting. Hade jag kunnat min bibel hade jag vetat att dessa ord står i Jesaja 43:2. Men det visste jag ej, jag visste bara att jag hade hört ord från Herren. Sedan blev det verkligen så som han sade; att gå genom eld och vatten av svårigheter, ibland dog man drunkningsdöden och ibland förtärdes ens inre av en hemsk eld. Men, jag dog inte, fast jag trodde jag skulle dö av sorg.
*Jesus är med mig:*
Ljuset kom över dessa ord, och jag förstod att jag skulle klara av mitt liv, tillsammans med Jesus som aldrig skulle svika.
Så ny i tron, men ändå med en tro som sade mig: Jesus är med mig, detta går att klara av. Det var underbart att veta att jag inte var ensam, och jag kan se tillbaka och så tydligt ser jag att jag verkligen hade Guds beskydd över mitt liv.
Gud är god. Att leva i sådan ångest och ändå klara av familj och arbete, det var ett under som Gud gjorde för mig. Därför vet jag: Han ger ny styrka åt den som ber. Han ger nytt hopp och ett nytt liv till den som tror. Amen.
* * * * *
*Bönesvar från Gud gav ny lägenhet*
Jag lärde mig grunderna i tro genom att gå på bibelskola ett tag. Jag fick mycket kunskap. Gud var med och ledde mig i allt. Plötsligt stod jag inför ett avgörande, skulle det bli skilsmässa eller ej? Ja det var nog nödvändigt tänkte jag. Under denna tid bad jag mycket och ropade på Gud.
Jag stod efter ett tag i den situationen att jag stod utan bostad, med två minderåriga barn, och utan arbete. Goda vänner bad brinnande böner och jag själv gjorde vad jag kunde.
Som det såg ut hade jag ej en chans att få något ställe att bo på och det var ett under, då jag bara hade en dag kvar att bo i mitt hus att en hyresvärd ringde och bad mig komma och titta på en underbar lägenhet.
*Gud ger alltid i överflöd*
Nu var det så att jag hade ringt kommunen och sagt att jag skulle tälta utanför kommunhuset, så det satte väl fart på dem. Sagt och gjort, och bett, dagen efter hade jag nycklarna till en stor fyrarumslägenhet, med två soliga balkonger (Gud ger alltid i överflöd..) och en bra planlösning.
Detta var ju faktiskt mer än jag kunde tro skulle hända. Till och med färgen på huset var specialdesignad av Gud. Aprikosfärgad fasad. Ja nu kunde man ju tro att allt var löst, och bostad var ju det jag hade bett om, men sorger fanns kvar att bearbeta.
Men i och med att Gud är stor och visste vad jag behövde, så ordnade han att jag kunde få min ekonomi igång också, med ett arbete som inte var på full tid så kunde jag sakta återvända till livet.
* * * * *
*Gud hör bön*
Nu har vi kommit till en tid då det verkligen blåste från alla håll. Elakheter, hot, depression m.m styrde livet. Men: I allt detta svåra så var Jesus med till etthundra procent. Tänk, vilken glädje det ändå var att kunna veta att jag var den Jesus älskade så mycket. Du kanske tänker:
Ja, men varför gick inte allt bättre då? Varför blev det inte ordning på allt? Ja, varför?
Ett av svaren på den frågan är att prövningar faktiskt gör en stark. Har man en tro i detta läget, då vet man att allt kommer att lösa sig. Hade jag gett upp min tro då, hade jag aldrig kunnat sitta här och berätta för dig varför man skall och bör tro på Jesus som vår Frälsare.
Att ge upp är inte min livsfliosofi.
Never. Att gå vidare, vidare, vidare med Jesus , det är det bästa.
Åren från 1997-2000 var grymma. Då hände allt som inte får hända. Att leva ett liv som man inte tycker är liv, det är hårt. I allt detta fanns Jesus med, stor och trygg gick han vid min sida. Han torkade förbittringens tårar och tog vid där inte sömnen och tankar kunde läka.
* * * * *
*Gud gjorde ett under och gav mig en kristen man*
Men vet du: År 2000 hände något. 1998 hade jag börjat arbeta för ett företag. Företaget hade en chef som var väldigt trevlig. Vi hade ett gott samarbete och jag lärde mig mycket. Jag var ändå väldigt ensam med stort ansvar i hemmet och för övrigt. En dag år 2000 satt jag i min bil i hällande regn på en skogsväg. Vad gjorde jag där? Deppade.
Där jag satt och grät, bad jag också. Jag bad om en kristen man som skulle komma in i mitt liv som en storm eller som en stilla sommarvind. Jag räknade upp för Gud vilka kvalitéer han skulle ha, och hur han skulle vara mot mig.
*Giftemål med Guds utvalda man*
Sagt och gjort, jag sade Amen och lämnade detta till Gud. Två månader efter denna bönen till Gud, kom den mannen in i mitt liv, med förändrat liv som följd. Denne man var min chef. Det hade jag inte en aning om att det skulle, eller kunde bli han. Vi kände ju varandra bara som arbetskamrater.
Det lustiga är att han hade lagt all önskan om att träffa någon, på hyllan. Han ville absolut inte ha någon ny fru men Gud ville annorlunda. Här gjorde Gud ett under igen. Det blev kärlek mellan oss.
År 2002 reste jag från min hemort och bosatte mig 40 mil bort och gifte mig med den man som Gud hade valt åt mig. Så ville Gud ha det, det visste vi. Gud har all kontroll; om vi rättar oss efter hans vilja i våra liv, då blir vi så väldigt välsignade.
* * * * * * * * ***
*Bönesvar*
Gud gör under. Det jag vill berätta för dig nu, är vad som hände när vi bad om en större lägenhet. Jag hade flyttat upp till Västerås och gift mig med en underbar man år 2002. I november tyckte vi att vår lägenhet var för liten för allt bohag vi hade. Jag hade ju med mig mycket från mitt hem. Vi visste att vi i alla fall skulle behöva en trerumslägenhet.
Då tänkte vi: Vi ber över saken. Sagt och gjort, det var vad vi gjorde. En kväll gick vi förbi vår grannes dörr, och då tänkte vi; vi lägger händerna på dörren där, och ber om att få den lägenheten för det är en trea.
En kväll en vecka senare satt vi och såg på tv, och det ringer plötsligt på dörren! Vem var nu detta kl. 21 på kvällen?
Min man öppnade och det var vår granne som stod utanför. Han säger:
Ja, jag har tänkt. Jaha, tänkte vi. Och han fortsätter:
Ni har ju mindre lägenhet än jag och jag har en sådan stor, som jag egentligen inte behöver.Kan ni tänka er att byta med mig?
Vad sa vi då? Vi började skratta och fick ur oss:
Halleluja! Där satt den! Grannen tittade underligt på oss och frågade? Vadå?
Vi sade som det var och berättade för honom hur vi bett. Han skakade på huvudet, men såg ganska så nöjd ut i sitt förvirrade tillstånd. Nu kunde vi flytta in redan nästa helg, och det var ju inga större besvär, för det var ju dörr-i-dörr.
Så gör Gud. Han svarar på bön. Denne granne blev sedemera frälst och döpt. Men det är en annan historia.
* * * * * * * * * * *
Om du känner dig som ett krossat ler, om du ej lärdom har men många brister,
håll ut i tron, din Gud du större ser, allt eftersom din egen kraft du mister.
/Eric Bergquist
*Till dig.*
Jesus är allt för mig. Jesus är den som jag först tänker på när morgonen gryr och det sista jag har på mina läppar då natten nalkas och sömnen skall ta mig bort till visionernas land.
Därför skriver jag just nu till dig om allt vad han betyder för mig och vad han kan få betyda för dig. Därför finns denna sida, Jesus lever..
Om jag hade vetat för länge länge sedan det jag vet idag, hade det varit bra ur den synpunkten att jag hade haft mer tid på mig att evangelisera.
Men, om jag inte hade gått igenom det jag gjorde, då hade denna sidan inte funnits, jag hade inte haft den kunskapen som jag har idag. Jesus var med i allt, redan då jag var påtänkt av honom, och redan då han såg mig som barn och som riktigt ung.
Sedan var han med mig i livets stormar och ute på öppna hav, och då livet var i spillror. Han har alltid varit där och haft omsorg om mig, även då jag inte kände honom.
Tänk vilken nåd och vilket tålamod han har med oss människor. Och nåden är så stor att han aldrig lämnar oss eller går ifrån den som ber. Den som ber i förtvivlan och den som ber om förändrade liv, den går han aldrig ifrån. Han vänder sitt öra till oss och lyssnar och kommer med kärlek och råd.
Att vara obstinat och stursk tjänar ingenting till, man kan förlora ännu mer av det man inte har. så var det för mig. Jag förstod inte hans nåd och hans kärlek. Det tog tid innan jag kunde applicera hans kärlek på mitt liv. Det tog tid innan han fick tillträde till mitt hjärta!
Men vet du; nu strålar det en fröjd i mitt inre, och jag är så säker och trygg. Hans namn och hans kärlek bär mig varje dag och genom allt i alla tider. Det finns tider som kommer då jag vet att jag är i hans vision för mitt liv. För att för alltid stanna i det han gett mig: Frälsningen och andra människors frälsning ligger på mitt hjärta varje stund.
Så du som undrar om man kan få ett förvandlat liv skall veta: JA, Jesus förändrar människors liv; Från mörker till ljus.
Gud, min Gud, dig söker jag, min själ törstar efter dig…Ps 63:2
* * * * *
Jag fortsätter med att berätta om TRO:
Ett brev till dig skulle kunna innehålla följande:
Jag skulle vilja att du blev frälst just nu, pga att Jesus har så m ycket gott att ge Dig. Han vill visa dig sin stora och eviga kärlek. Han vill visa dig en annan verklighet än den du upplever nu, som okristen. Som okristen ser du livet på ett annorlunda vis än jag.
Ett brev till vill jag ge. För i det skulle det stå om alla under han har gjort och fortfarande gör i människors liv. Jag skulle vilja berätta i det brevet om människor som blivit helade, både till kropp och själ. Och jag skulle vilja berätta om att det aldrig är försent att ta emot Kristus som frälsare.
Han frälser den som kommer till honom och ber om att få lära känna honom och den sanning han står för. I brevet skulle jag också kunna berätta om att den jord du nu går på och i det liv du lever här; det kommer ett ta slut en dag. Det står inte bara i Bibeln, utan det står i frälsta människors hjärtan om Jesus och om de sista tiderna.
Allt är inte bara som det ser ut här och nu, utan det finns saker som du inte vet något om. Det härskar ett krig mellan ont och gott, men inte alla ser det eller vet hur man skall komma ur svårigheter.
Den som är kristen VET att Jesus är den store Mästaren i allt, och att han förvandlar liv. Han gör allting nytt och den som kommer till honom i frälsningen, han /hon får ett gott liv.
Även den kristne har bekymmer, men de övervinns tack vare att Jesus dog för oss alla. Även du kan alltså finna lindring och svar på dina frågor. Hos vem? Jo hos Jesus.
Här nedan finner Du adresserna till mina hemsidor om tro. Välkommen!
http://www.jesuslever.eu/gospel/
http://livet.bloggagratis.se
http://bibelord.bloggagratis.se
http://jesuslever.just.nu
http://jesuslever2.just.nu
http://www.poeter.se/maria
Vill du skriva till mig är adressen:
gudrun.reponen [snabela] tele2 [punkt] se
Leonard Cohen´s - Hallelujah
Älskar verkligen denna låt, den rör verkligen vid mitt hjärta på ett speciellt sätt ryser i hela kroppen =) ( då man verkligen tar en låt till sej).. haha
Hittade denna fina version med dessa två killar som så vackert och beundrans värt framför den=).
Deras röster är helt fantastiska.Hörda många versioner innan jag verkligen fastnade för denna.-Den där ´´rätta´´ som får mej att rysa och bara vilja lyssna om och om och om igen, det är så man vet det är med rätt personer antar jag hahaha.-
TIPSA MEJ GÄRNA OM MUSIK!
Det efterlängtade dopet =)
(Jag, johannes, Mickes bror Daniel,min bil ;) och Krister)
Det var så himla fantastiskt, tänk så jag hade längtat och det var verkligen värt den där enomrma väntan(1år och 4 mån sedan jag belv frälst).Det var helt underbart massor med människor var där som inte alls kände mej men endå hade kommit dit bara för min skull=).Belv mött av massor med ungdommar som kramde mej och tyckte att det var fantastiskt at ag ville döpa mej.Viktoria var även där som också döpte sej =) , vilket nu inte de andra visste det var lite överasknings moment här =).Några äldre var där och en spelade dragspel efter mitt dop det var även en hel del som sjöng=).
Det var mäkta långrunt där så vi fick gå på grop jakt hehe,vi var lite lätt oroade för att jag kanske skulel tjuv döpa mej om jag av mistag skulle hitta gropen eller om det tilloch med skulel vara krister som skulle bli döpt om han råkade trilla i den där gropen, efte rmånga vändor framm och tilbaka. hitade vi tillsut gropen.
Det var en sådan fanasitk och stark känsla att bli döpt att först stå där ute i vattnet ,och kolla in mot stranden med alla desa människor sjungades och spelandes och aldels över lyckliga bara för min skull.
Det var en obeskrivlig känsla att bli döpt det tog verkligne luften ur mej, det kändes med en sån där obeskrivlig kraft ett sånt tryck.Krister var den mest fantastiska lilla man jag mött super glad ärlig men seriös, tusen tack för din hjälp kära du=).
(Grop jakt del 1)
(på väg ut då)
När vi kom in till stranden igen så möttes jag av sång och glada människor som kramade mej och var glada för min skull=)
En kort stund efteråt så beslutade Vicktoria för att döpa sej glatt överaskade vörjade alla sjunga och spela igen=)
Efter det så la alla händerna på oss och bad, det var en härlig upplevelse en sak som verkligen gjord mej glad, om det nu gjick bli gladare hehe. Var när en man som ja adlrig träffat förr bad för mej om d saker jag sjelv bett om i min ensamhet, hur kunde han vet de sej haha=).
Det var verkligen en glädjes stund mitt dop det var helt underbart, efteråt så gav Johannes mamma mej en morgon rock så jag inte skulle frysa dock kändes det inte alls kallt varken i vattnet eller luften=).
Sen belv det att fara hem till Johannes föräldrar och byta om,efter det drog vi till ebenser och fikade på en enomrt goood paaajj=) och pratade och tjoade till 00 haha tiden går så himla fort då man har roligt. Ozzy drog en tripp ned i dopgraven som var tom antar att lillen belv frälst där i all härlighet och kände att det var dags att han också tog steget och döpte sej, en annan gång kanske ;) .Sen belv det dags att säga hej då och fara hem, men inte ville jag hem inte adlrig det var juh helt underbart där borta i Visträsk=).
(Ny döpt obeskrivligt lycklig och blöt hehe)
